Chapter 37

2437 Words

Chapter 37 | ST I immediately went to the hospital because my boyfriend is finally awake. Halos lakad-takbo ang ginawa ko para lang makarating ako ka agad sa kaniyang suite room. Pagkabukas ko ay nandoon si Kai na nakaupo sa puting sofa. But my eyes searched for my man, he was already awake. “Baby!” I called. Naglakad ako palapit sa kaniya. “Damn you! You scared me so much!” He grinned. “I’m alive, baby. Huwag ka na mag-alala sa akin.” “Anong huwag mag-alala? You were shot right in front of my eyes.” “I am still here. I won’t leave you…” kinuha niya ‘yung kamay ko may kahit may nakalagay na intramuscular injection. “I swear… I will get even with them for hurting our family. Just hold on to me, you are my strength.” My eyes pooled. “I thought you’ll be gone. I thought I could lose you

Free reading for new users
Scan code to download app
Facebookexpand_more
  • author-avatar
    Writer
  • chap_listContents
  • likeADD