Ang sakit pa rin sa ulo ko. It felt like may limang party na nagaganap sa loob ng bungo ko habang may nagba-bounce na techno music sa background. I slowly opened my eyes and blinked at the unfamiliar ceiling. White. Maaliwalas. Wala sa bahay. Wala sa apartment. Then I remembered… last night. Napabangon ako bigla, pero agad ding napaatras dahil sa hilo. Napatingin ako sa gilid. And there he was—Mr. Watt Forteros, CEO ng Triple B, nakaupo sa isang armchair sa gilid ng kama, still in his white shirt, but he had taken off his coat. Napakunot ang noo ko. SANDALI NGA! AKALA KO BA NASA APARTMENT AKO!? IBIG SABIHIN NAMALIK MATA KANG AKO KAGABI? THAT I WASN'T AT MY APARTME AFTER ALL!? “Sir…?” He looked up from his phone. Calm. Mysterious. As always. “You’re awake.” “Bakit… asan tayo?”

