Del.37

1321 Words

"Vakna 034". Snabbt ser jag labbet inom mig och skriker till. "Kalla mig inte det" fräser jag och hoppar till av rädsla. "Förlåt" hörs Lucas sorgsna röst. "Det gör inget, förlåt mig att jag reagera så men jag vill ALDRIG bli kallad det igen" viskar jag försiktigt. "Okej Abigail" ler han och drar mig upp från gräset. Jag ler och ser Jake stå längre bort och titta mot oss. Sedan gör han en gest att jag ska komma. Jag springer dit och kollar på honom. "Jag antar att du inte sett det här på länge" säger han och vänder mig om. Jag öppnar upp ögonen större och ser det vackraste som finns efter solnedgången förstås. Havet. De blåa vågorna kraschar mot klipporna och ger ifrån sig ett fantastiskt läte. Bruset och fukten dras till mig medan vinden slår mot min hud. "Wow" flämtar jag til

Free reading for new users
Scan code to download app
Facebookexpand_more
  • author-avatar
    Writer
  • chap_listContents
  • likeADD