Jag vaknar av den kalla luften som susar förbi mig. Mina ögon fladdrar till och försiktigt går mina ögon upp och tar upp de ljusa solstrålarna.
"Abigail?" hörs en äldre röst. Jag vänder mig skrämt om ovh ser att det är Elisabeth.
"Doktor Collins..." pustar jag ut och för min hand till hjärtat. Jag trodde jag skulle dö där av hjärtattack. Men såklart var det någotn jag kände och ingen som ville åt mig.
"Oj förlåt Abigail, det var inte meningen att skrämmas" ber Elisabeth om ursäkt.
"Det gör inget! Jag är bara inte van vid andras sällskap" ler jag och kikar ner på Simone som snarkar tyst vid min sida.
"Vad bra, men jag vill berätta att ni nu kan lämna sjukhuset" säger Elizabeth ledsamt. Jag skiner upp och hoppar ur så gen och springer fram och landar i Doktorns famn.
"Tack, Elizabe
