KABANATA 40 Gulat ako at naguguluhan. This woman in front of me, holding and caressing my hand is not Senyora Guadalina Romualdez. Her usual strict stance was gone. Her eyes weren't as dark as before. Her grim lips was miraculously curved into a soft smile, not her at all. "Ano pong klaseng pabor?" saad ko nang sa wakas ay nahanap narin ang boses. Hindi ako makapaniwala kaya't natutulala ako sa pagbabagong ipinapakita niya. Umaakto o hindi, iyon ang hindi ko alam. She looked at our hands and let out a deep and long breath. "Please help me fix my son." My brows furrowed in confusion. Hindi ako nagsalita. I am actually waiting for her to talk more. To elaborate the favor she's asking. Binitiwan niya ang kamay ko at pumihit sa ibang direksyon, halatang gusto lamang na itago ang emo

