Människorna och alverna befann sig nu ensamma på det öppna havet förutom deras fartyg som låg för ankar längre bort. De började simma bort mot skeppet. Den otäcka dimman hade blivit upplöst. På fartyget så upptäckte de expeditionen och plockade upp dem till fartyget. Väl uppe på däck igen fick de ta på nya kläder och torkade sig. Kaptenen och Erik rapporterade allt som hade hänt på sirenernas ö till alvernas kung. De sänkte fanan på halv stång och inledde en minnesceremoni för den alvkrigaren som hade fallit under deras äventyr på ön. Det gjorde det innan de lättade ankare igen för att fortsätta på deras resa mot den mystiska ön långt västerut.
Nu märkte de att de kunde segla vidare. Ingen mer konstig dimma kom fram ur havet igen. Havet kändes naturligt igen och sköna vindar fläktade dem
