Fast i Kinas gömda stad

Fly eller strida

Vanja kände hur hon bara ville fly därifrån genom att springa så långt bort hon bara kunde, men åt vilket håll skulle hon fly?

Hon satt ändå kvar på soffan och såg först hur stenar flög upp i luften av smällen mot muren och sedan det brinnande planet som försvann på utsidan av muren och gav ifrån sig ett dån mot marken. Vanja kände hur pulsen ökade av obehag och hon var rädd och visste inte vad de skulle göra om det kom ett till plan. Bara en sekund efter att hon tänkt det hörde de ett nytt plan som närmade sig och hon såg hur planet träffades av en raket och började brinna.

"Jag har ett skyddsrum i källaren, ta Vanja dit Tor. Jag och Cher kommer dit sen." Li Wang tittade på Tor och sedan på Vanja.

"Men alla andra och du och Cher då?" Vanja nästan stammade fram frågan.

"Vanja när Li Wang ger order så är det lag. Gå iväg med er!" Cher tittade på Vanja och Tor.

Tor drog på munnen men reste sig tyst och sträckte fram handen mot Vanja som tog hans hand och så drog han upp henne från soffan. Men hennes ben skakade och kändes svaga så Tor lyfte ömsint upp henne i sin famn så hon kunde luta huvudet mot hans bröstkorg. Vanja kunde höra Tors snabba hjärtslag, var han också rädd? Li Wang tittade på Tor bestämt. "Jag litar på att du skyddar henne på bästa sätt och om det behövs så vet du var den gömda utgången är."

"Jag ska göra mitt bästa men hon är inte skyddad mot mig. Det känns som om jag tappar förståndet."

"Tor, du är en samuraj i blodet, heder rinner i ditt blod och här står du och känner när det är krig på väg rakt emot oss. Du var min mest pålitliga soldat förut. Lyd order!"

Tor nickade mot Li Wang och gick i väg med Vanja, in i palatset och sedan vidare till en trappa som ledde ned mot källaren. Vanja blundade hårt och försökte tänka att hon var hemma tillbaka i Stockholm hos sin mormor och morfar för det kändes lugnande. Tor bar henne genom en lång hall där nere och stannade till bredvid en dörr som hade koder, han knaprade in en kod och dörren öppnade sig. Rummet de kom in i var stort och hade en mjuk skön röd soffa längs med ena väggen som Tor satte ned henne i. Framför soffan fanns ett bord med flera fjärrkontroller och mitt emot soffan fanns stora tv skärmar. Vanja satte sig tyst till rätta i den mjuka soffan och Tor tog fram en filt som han gav henne, sedan satte han sig tätt nära henne och satte armen om henne. "Lite närhet kan ju inte Li Wang bli arg över." Tor tittade på henne och log vänligt. "Kom ihåg att andas Vanja, jag ska slå på skärmarna, så jag ser vad som händer där ute men du kan luta dig mot mig och blunda. Är det okej?"

"Ja." Vanja fick inte fram mer, hon kändes sig fortfarande omskakad och rädd så hon gjorde som han sade. Han satte en kudde i sin famn och hon lade ned huvudet mot den och han strök försiktigt hennes hår. Tor slog på skärmarna och såg att det inte kommit några fler plan eller andra attacker mot palatset. "Det ser lugnt ut, Li Wang och Cher har samlat alla samurajer för att planera och lägga upp en krigsplan." Tor bläddrade till en annan kamera som visade stadsgränsen och han såg hur en del av muren som skulle hålla staden gömd och stängd sprängdes i luften. "Nej!"

"Vad hände? Vanja satte sig upp och såg på tv skärmen av explosionen som inträffade mot stadsgränsen.

"Jag måste meddela Li Wang meddetsamma, jag går och ringer till honom utanför dörren för här inne finns ingen täckning." Tor gick i väg och lämnade Vanja själv i rummet. Hon kände sig i vägen och ville göra något för att hjälpa staden, men vad? Hon hade ju ingen erfarenhet av krig.

Tor kom tillbaka in i rummet. "Jag har talat med Li Wang och han hade redan fått larm från sina krigare vid muren om vad som hänt, Yen har tagit sig förbi gränsen med tåget. Och inte nog med det så har Emi hans liga tagit många människor till fånga, Li Wang hade precis fått höra att det har skett organhandel bakom hans rygg. Han vet inte var de har hållit till men mest troligt i det stora berget som ligger längst bort i väster, där har jag inte lyckats sätta upp någon kamera. Jag måste försöka få tag på Ria snart och höra efter vad hon vet om det här."

"Jag vill också hjälpa till. jag tänker inte gömma mig här." Vanja ställde sig upp, plötsligt kände hon sig starkare och hennes vilja att hjälpa andra hade tagit över alla andra känslor. Vanja gick mot dörren där Tor stod.

"Är du säker att du klarar det? Li Wang kommer inte att bli glad över det beslutet, han vill att jag ska gömma dig."

"Vi går upp!" Hon gick ut genom dörren och Tor följde efter henne. Vanja gick raka vägen ut i trädgården till Li Wang och Cher som samlats där med alla krigare och samurajer.

"Vanja, du ska ju hålla dig gömd! Du är näste ledare och får inte komma till skada, vi är rädda om dig." Li Wang hade kommit Vanja tillmötes och han såg på henne med en oro i blicken.

"Jag vill hjälpa till och går ingenstans. Det är inte bara jag som inte är samuraj eller krigare så det minsta jag kan göra är att föra de som känner sig rädda till något säkert ställe. Om du vill att jag ska bli en ledare efter dig, så låt mig då göra det." Vanja sträckte på sig, hon tänkte inte ge sig. Li Wang tittade på henne, han såg lite förvånad ut och efter att han tänkt en kort stund så nickade han och svarade.

"Vanja, bra tänkt, självklart vill människor som vi har här runt oss föras i säkerhet." Li Wang vände sig mot sina samurajer. "Vanja tar era fruar och barn till ett säkert ställe, be dem packa ihop sina saker nu."

Li Wang hade inte många samurajer kvar i palatset, men de flesta hade skickats i väg för att försöka skydda oskyldiga människor i innerstaden så de inte skulle bli kidnappade av Emi och hans ligor. Li Wang gav Vanja en karta som ledde genom djungeln till en gömd dal som hon skulle föra alla kvinnor och barn till, hon var bra på orientering och kände sig säker.