Fast i Kinas gömda stad

Livvakten

De hade gått runt halva palatsets insida på sin rundtur, byggnaden var verkligen stor så de hade inte hunnit med att se hela. Imorgon skulle Li Wang visa dem palatsets utsida och Vanja skulle få träffa alla samurajer. De bodde i vackra bungalows bakom palatset med sina familjer. Li Wang hade genom sitt liv byggt upp ett förtroende mellan sig och sina samurajkrigare som han sa var ett brödraskap för livet. Efter att Yen gått hade Li Wang placerat ut två vakter som skulle stå i tornet hela tiden med en raket som var skjutklar om det kom fler jetplan och Li Wang hade gett dem order att avfyra direkt om ett plan närmade sig palatset.

Vanja tyckte att alla rum de gått igenom under rundturen på eftermiddagen var väldigt mysigt inredda vilket förvånat henne för hon hade trott att palatsets insida skulle vara trist och stelt. De satt nu i Li Wangs privata bibliotek, han hade tre stora ek bokhyllor längs med väggen, fulla med böcker. En brasa var tänd i en vacker kamin som var placerad längst inne i rummet och framför den låg en stor matta som hade ett väldigt speciellt mönster, den måste vara handvävd, tänkte Vanja. Biblioteket var betydligt mindre än de stora salarna de varit i under dagen och kändes mer ombonat. Mitt i rummet var det två sköna soffor som de satt sig ned på för att koppla av efter den sena middagen som de nyss ätit. Li Wang tog fram en fin whisky och hällde upp en skvätt i fyra glas. Vanja hade aldrig smakat det tidigare så när hon smuttade på den starka drycken brände det till i strupen och hon började hosta.

"Vanja har du aldrig smakat whisky?" Li Wang tittade på henne och log. Han satt i soffan mitt emot henne.

"Jag har aldrig smakat alkohol, det är första gången, mina föräldrar eller mormor och morfar var väldigt beskyddande när jag bodde hos dem, vi var nästan alltid tillsammans och hittade på väldigt lugna aktiviteter som frågesport, musiklektioner och shopping." Vanja böjde ned huvudet och återigen fast hon inte ville så kom tårarna. "Jag saknar dem varje dag men när jag bodde hos dem så saknade jag något annat, det är som om jag inte hör hemma någonstans." Hon torkade bort tårarna och böjde upp huvudet.

"Vanja, du hör hemma här, allt det du har sett i dag är ditt." Li Wang ville trösta henne.

"Jag vill kanske inte ha så mycket, du förstår jag är en enkel människa, varför skrev du allt på mig och redan när jag var så ung?" Vanja kände det som en börda att hon skulle ärva en hel stad. Hon tog en till liten klunk från whiskyn och den här gången gick det bättre så hon började inte hosta.

"Anledningen ligger långt inom mig, jag har burit på en hemlighet så många år och jag har verkligen velat dela med mig av den till Cher och till dig Vanja men jag har ju inte vetat var du varit, Cher och jag fick aldrig chansen att tala ut och det beror mycket på alla Yens lögner." Li Wang drog ett djupt andetag och tittade på hela sällskapet som satt tysta och väntade på att han skulle börja berätta sin hemlighet.

"När jag var ung så flyttade en kusin hit till palatset och hon bodde här hela sin uppväxt för hennes föräldrar övergav henne, hennes föräldrar, alltså pappas bror och frun flyttade till London för att festa och umgås med andra likasinnade vänner." Li Vang blev tårögd. "De kom aldrig hit, inte ens för att hälsa på men far tog väl hand om henne och jag gjorde mitt bästa." Li Vang drog en tung suck och fortsatte. "Hon var några år äldre än mig, när hon var i tonåren rymde hon ibland, far sökte henne alltid och brukade hitta henne hos en man, Emi, far tyckte inte om Emi för han var inte snäll med min kusin men ändå rymde hon dit." Li Vang såg plågad ut och blev tyst någon sekund innan han fortsatte. "En dag sa de att de förlovat sig och att min kusin väntade barn, far var så arg och de duellerade med svärd och det var då min far dog." Li Vang tittade ned i golvet och en tår rann ned för hans kind, han svalde och fortsatte berätta. "Men far hade lärt mig att man skulle ta hand om sina släktingar så efter begravningen när min kusin stod ensam kvar bredvid gravplatsen gick jag till henne och bad henne komma hem för hon hade varit försvunnen då i flera veckor sedan far dog. Hon följde med mig hit och under hela graviditeten var hon här men hon var väldigt sjuk hela tiden och efter att barnet föds dog hon. Jag hörde att barnets fader, Emi hade dött i annan svärdduell. Jag var bara elva år då och utan föräldrar och hade ärvt allt, det fanns anställda här på palatset som påverkade mig och jag skrev på ett papper att Yen var min son. Jag gjorde mitt bästa för att han skulle få en bra fostran men ni har ju sett hans temperament. När han var fem år dödade han sitt husdjur och jag grät förtvivlat men han förstod inte varför jag var ledsen eller att det var fel att döda det. Cher jag borde ha berättat allt till dig redan när du trodde att överfallet förändrat honom men hans brutala handlingar kändes som ett misslyckande för mig. Jag ville förändra honom men jag har blivit lurad för Emi har levt och planerat, vem vet hur länge Yen vetat om vem som är hans biologiska far och bara velat komma åt mina pengar och ta över staden."

"Du har varit den bäste far han kunnat ha, jag visste ju inte det här Li Wang, om jag bara hade vetat så hade jag kanske velat skaffa barn med dig." Cher som satt bredvid Li Wang tog hans hand i sin. "Jag önskar att vi kunde lämna det gamla bakom oss och börja om."

"Snart Cher ska vi det men först måste jag ta tag i allt som händer bakom vår rygg."

"Jag har satt upp kameror i nästan hela staden och har länge spanat på de kriminella ligorna." Tor tittade på Li Wang.

"Bra, Tor och klokt av dig att du hållit dig gömd, du är den bäste spionen men även den bäste livvakten och nu måste Vanja skyddas mot Emi för han är livsfarlig, Tor, du måste vakta henne dygnet runt."

"Men Li Wang, jag vet inte om jag klarar av att skydda Vanja, inte för fiendens skull, utan mot mina egna känslor."

"Vad menar du Tor?" Li Wang höjde rösten mot Tor.

"Du vet vad jag menar."

"Jag litar på att du håller händerna borta från min dotter!" Li Wang tittade bestämt på Tor som gav han en liten nickning till svar.

De satt kvar i biblioteket och sällskapade till långt in på natten men sedan var det dags att gå och sova. Vanja kände sig lite smått yr av whiskyn och försökte att inte visa det men Tor tog ändå tag i hennes arm och ledde henne till sovrummet. Han hjälpte henne att lägga sig ned och tog av henne skorna. "Det går bra, jag klarar mig, du kan gå nu."

"Om du inte minns så har jag fått order att inte lämna dig ur sikte, så jag sover på golvet i natt." Han öppnade en garderobsdörr och drog ut en madrass som han skulle sova på. "Sov gott." Tor blundade och såg ut att somna på en gång. Vanja hade svårt att somna och tittade ned på honom och då slog han upp ögonen och tittade på henne och log. Vanja kände sig blyg och rodnade, hon vände sig snabbt om och försökte sova men det var svårt med Tor i samma rum.

Dagen därpå gick de på rundturen som de planerat för att hälsa på alla samurajer och deras familjer. De var alla glada att få träffa Vanja och behandlade henne som en prinsessa. Det kändes konstigt för henne men samtidigt så förstod hon plötsligt varför Li Wang skrivit arvet på henne, folket ville ha en ödmjuk ledare inte en maktgalen. Ödmjukhet var hon rakt igenom men hon behövde bygga på sin styrka. "Vanja, alla dessa vänliga människor som du nyss träffat står som arvinge om det skulle hända dig något och det måste Yen veta om för det stod också i testamentet." Li Wang tittade på henne.

"Då är det därför han inte har dödat mig utan bara försökt knäcka mig så han kunde ta allt om jag hade ärvt dig tidigare." Vanja gick bredvid Li Wang på en bredare stig som ledde mot en stor vacker trädgård som var anlagd bredvid bungalowerna. Li Wang nickade och svarade. "Men Vanja, Yen lyckades inte knäcka dig, du är en stark och stabil kvinna, jag kan se det bakom din sårbara sida."

Mitt i trädgården var en uteservering och sköna soffor, Tor och Cher satt redan ned i en av dem så de gick dit och satte sig bredvid dem. Ett bord var placerat framför soffan och Li Wang vinkade till en av personalen att de kunde komma med mat. Snabbt kom de och serverade dem varsin räksallad. Vanja kände hur det kurrade i magen när hon såg maten och salladen smakade utsökt. Men när de nästan ätit färdigt hördes ett jetplan som närmade sig och ett skott från det hann avfyras och träffade muren som gick runt palatset. Sekunden efter hörde de hur planet sprängdes och de kunde se hur det brann uppe på himlen och planet störtade ned en liten bit utanför palatset.