The Enigma of the Lost Town

Våren hade äntligen kommit till Harvard, och campusområdet badade i solens varma strålar. Studenterna myllrade omkring, fyllda av förväntan inför de kommande lediga dagarna. I ett av de äldre byggnaderna, i ett litet och trångt kontor fyllt med böcker, satt professor Owen Park bakom sitt skrivbord och bläddrade i en gammal bok. Eric, Hannah, Jeff och Mary knackade på dörren och steg in. Professor Owen, en äldre man med grått hår och runda glasögon, tittade upp och log när han såg dem. "Professor Park, vi har en fråga till dig," började Eric. Han var en man med kort svart hår och blå ögon, 180 cm lång och väldigt vältränad. Hans självsäkra hållning och beslutsamhet syntes tydligt. "Vi har hört en mystisk berättelse om en förlorad by i Pennsylvania. En plats där invånarna försvann spårlöst för över hundra år sedan. Har du hört talas om den? Vår studentkamrat Sarah Hansen berättade om denna legend från sin hemstad. " Professor Owen lutade sig tillbaka i sin stol och gnuggade sin haka eftertänksamt. "Ah, ni menar legenden om den förlorade byn i Allegheny-skogen," sade han med en ton av fascination i rösten. "Det är en gammal och skrämmande berättelse som har berättats i generationer." Hannah lutade sig framåt och frågade ivrigt: "Kan du berätta mer om vad som hände? Vi är väldigt intresserade av att utforska den platsen." Hannah, med långt blont hår och gröna ögon, bar stora runda glasögon och var 165 cm lång. Hon hade en livlig energi och en stark passion för konstvetenskap och folklivsforskning. Professor Owen tog av sig sina glasögon och torkade dem med en näsduk innan han svarade. "Det sägs att byn försvann spårlöst år 1885. Den var en gång ett blomstrande gruvsamhälle, men en dag svepte en svart dimma över platsen, och när den försvann, fanns inga människor kvar. Endast en arbetare, Ewind Hansen, överlevde och flydde för att berätta sin historia." Mary höll andan och lyssnade intensivt. "Vad hände med invånarna?" Mary, med långt svart hår och bruna ögon, hade ett asiatiskt utseende och bar stora genomskinliga plastglasögon. Hon var 155 cm lång och studerade religionsvetenskap och litteratur med en obändig nyfikenhet. "Enligt legenden var det gruvbolagets ägare, Mr. Baxter, som vägrade lyssna på varningarna från en lokal indianstam. De sa att det fanns en uråldrig ondska i berget, men Baxter drevs av girighet och fortsatte gräva. Ondskan släpptes lös och byn föll i glömska," förklarade professor Owen med en rysning. Jeff såg på sina vänner med en blandning av rädsla och spänning. "Så, vart tog invånarna vägen?" Jeff, med brunt hår och bruna ögon, var 175 cm lång. Han var en lugn och rationell person som studerade ekonomi, och hans analytiska sinne hjälpte ofta gruppen att tänka klart under press. "Det är just det ingen vet," svarade professor Owen och satte tillbaka sina glasögon. "Men om ni är redo för ett äventyr, kan ni kanske vara de första att avslöja sanningen." Gruppen bytte blickar och log. De visste att de stod inför ett äventyr som skulle förändra deras liv för alltid. Förberedelser och avresa Efter mötet med professor Owen var kvartetten fyllda av både förväntan och iver. De återvände till sina studentrum och började förbereda resan. Väskor fylldes med campingutrustning, konserver och andra nödvändigheter. Eric, som hade en stor bil tack vare sina föräldrars generositet, såg till att det fanns tillräckligt med utrymme för all packning. Tidigt nästa morgon möttes de vid campusområdet. Solen hade knappt hunnit stiga när de packade in sina saker i bilen. De kände alla en blandning av spänning och nervositet inför den långa resan och det okända äventyret som väntade dem. "Är vi redo?" frågade Eric och såg på sina vänner. "Redo som aldrig förr," svarade Hannah med ett leende. De satte sig i bilen och började den långa färden mot Pennsylvania. Vägarna var långa och trafiken tät, men deras entusiasm och vänskap höll stämningen hög. Efter några timmar på vägen stannade de vid en bensinstation för att tanka och passade på att äta en snabb måltid vid den intilliggande vägkrogen. På vägkrogen serverades bland annat hamburgare och annan typisk amerikansk snabbmat. De beställde det och Coca Cola. Efter maten gick Eric fram till disken för att fråga. "Vet ni hur långt det är kvar till Springwater?" frågade Eric i kassan. "Ungefär 200 kilometer," svarade kassören. "Vägarna där är inte de bästa, så ta det lugnt." De bestämde sig för att övernatta på ett motell i närheten innan de gav sig av till skogen nästa dag. Alla var trötta efter den långa bilresan och såg fram emot en god natts sömn innan deras äventyr skulle börja på allvar. Ankomst till Springwater Nästa dag kom de äntligen fram till Springwater. Det var en mindre småstad med runt 10 000 invånare. Centrumområdet var fyllt av typiska amerikanska småstadshus, med en kyrka, biograf, bibliotek, livsmedelsbutik, Walmart, sheriffkontor och några få andra butiker. De flesta husen hade bara två till tre våningar, vilket gav staden en hemtrevlig och mysig känsla. De stannade vid en livsmedelsaffär och köpte mer konserver, bröd, extra tändstickor och rödsprit till stormköket. Efter att ha packat ner allt i sina ryggsäckar, gick de in i alkoholbutiken och köpte lite öl och andra drycker att njuta av vid lägerelden på kvällarna. Sedan gick de in på biblioteket där Sarahs pappa jobbade som bibliotekarie. Michael Hansen hette han. Mr. Hansen hade väntat dem eftersom Sarah talat med honom. Han visade dem böcker som beskrev lokala legender Eric: "Hej, Mr. Hansen. Sarah berättade för oss om den förlorade byn. Vi undrade om du kunde berätta mer om legenden och vad du vet." Mr. Hansen: "Självklart, jag har hört mycket om den. Den förlorade byn sägs ha varit ett blomstrande gruvsamhälle innan den försvann spårlöst. Jag har några böcker här som beskriver händelserna." Hannah: "Vad exakt hände med invånarna? Varför försvann de?" Mr. Hansen: "Enligt legenden var det på grund av Mr. Baxter, gruvägaren. Han ignorerade varningar från en lokal indianstam om en uråldrig ondska i berget. När grävningarna fortsatte, släpptes ondskan lös och byn försvann." Mary: "Vad kan vi förvänta oss om vi åker dit? Är det farligt?" Mr. Hansen: "Det är svårt att säga. Ingen har utforskat platsen på länge, men om ni är försiktiga och följer era instinkter, tror jag att ni kan klara det. Här är några böcker som kan ge er mer information." Jeff: "Tack så mycket, Mr. Hansen. Vi uppskattar verkligen din hjälp." Mr. Hansen: "Ingen orsak. Lycka till och var försiktiga. Förresten, jag är ättling i rak fallande led efter Ewind Hansen, gruvarbetaren som överlevde och flydde från byn." Eric: "Verkligen? Kan du berätta mer om vad som hände då?" Mr. Hansen: "Ewind larmade sheriffen i Springwater. Sheriffen och flera starka karlar följde Ewind tillbaka till byn för att undersöka. De fann mycket riktigt att alla invånare försvunnit. De kunde se att något övernaturligt hade hänt. Det hördes otäcka ljud från gruvan så de alla flydde hals över huvud genom skogen tillbaka mot Springwater." Hannah: "Det låter skrämmande. Men vi är beslutsamma att ta reda på sanningen." Mr. Hansen: "Jag förstår. Var bara försiktiga och lycka till." Med sina inköp avklarade, packade de in allt i bilen igen och satte kurs mot skogen. De kom till en parkering vid kanten av skogen, där de stannade bilen och började packa om för vandringen. En vandringsled gick från parkeringen in i skogen, men istället för att följa den vältrampade stigen valde de en mindre stig som ledde till höger om vandringsleden. "Är vi redo för äventyret?" frågade Eric och såg på sina vänner. "Ja, låt oss ge oss av," svarade Jeff med ett leende. Med sina ryggsäckar fulla och sin nyfikenhet väckt, började de gå in i skogen, ovetande om de faror och mysterier som väntade dem.