Chapter 34

1528 Words

Ayesha's POV Hindi ako nakagalaw sa higpit ng yakap nito. I was on the verge of crying, hindi ko alam kung bakit. Siguro dahil sa pinaghalo-halong emosyon. I feel so guilty for not attending the basketball game. Sobra akong nasasaktan sa pag-iwas niya sakin, at ang problema ni kuya. Wala akong mapaglabasan nitong mga nararamdaman ko for the past few days. Kaya siguro ganito nalang ang bilis kong maiyak sa isang yakap niya lang. I feel so relieved. Kumalas ito nang marinig ang hikbi ko. He cupped my face, pinagdikit ang aming noo. "God Ayesha, you made me feel so worried that I can run to the hospital just to check on you. You made me feel so worried just by being out of my sight. I can't believe I'm reacting this way, I can't believe this anymore.." Hindi ako nakasagot. Nawalan na yata

Free reading for new users
Scan code to download app
Facebookexpand_more
  • author-avatar
    Writer
  • chap_listContents
  • likeADD