Heimdall ledde gruppen över Bifrost, regnbågsbron som glittrade som tusentals juveler i skiftande färger. Erik kunde knappt hålla ögonen borta från den märkliga bron, som verkade vara både solid och eterisk. Känslan av magi och kraft som omgav den fick honom att känna sig liten, som om han beträdde en plats bortom mänsklig förståelse. Beladir gick bredvid honom med stadiga steg, men till och med han, högalvernas kung, kastade en respektfull blick ner mot bron som sträckte sig till Alfheim.
När de satte sina fötter på Alfheims jord möttes de av en syn som var som tagen ur en dröm. Skogen runt omkring dem glödde i nyanser av grönt och guld. Varje löv på träden verkade reflektera ett eget ljus, och blommor i otaliga färger låg strödda över marken som ett levande mosaikgolv. Träden tycktes sj
