Mörkret under huset

Erik Magnusson satt vid sitt skrivbord och stirrade på den tomma skrivmaskinen. Han hade inte skrivit ett enda ord på flera veckor. Han kände sig tom och utbränd. Han hade förlorat sin inspiration, sin motivation, sin passion. Han var en av Sveriges mest framgångsrika skräckförfattare, men han hade inga idéer till sin nästa bok. Han visste att hans förläggare och hans fans väntade på honom, men han kunde inte leverera. Han kände sig som en bluff, en misslyckad författare. Han reste sig upp och gick till köket för att hämta en kopp kaffe. Han behövde något som kunde väcka honom till liv igen. Han tog en tidning som låg på bordet och bläddrade igenom den. Han läste om politik, sport, kultur, men inget fångade hans intresse. Han var på väg att kasta tidningen i papperskorgen, när han fick syn på en annons i hörnet av en sida. Den var liten och enkel, men den drog hans uppmärksamhet. Den lydde: Till salu: Gammal herrgård på landet i Norrland , 2 våningar, 12 rum, stor tomt, vacker utsikt, pris: 1 000 000kr. Ring 0642-4321 för mer information. Erik tittade närmare på annonsen. Han såg ett litet foto av herrgården. Den såg ut som ett slott, med stora fönster, en balkong och en trappa som ledde upp till entrén. Den var byggd i gustaviansk stil, och såg ut som den hade en lång och spännande historia. Erik kände hur hans nyfikenhet väcktes. Han undrade varför herrgården var så billig, och vem som hade ägt den tidigare. Han undrade också hur det skulle vara att bo där, och vad för hemligheter som kunde finnas i de gamla rummen. Han tog sin telefon och slog numret som stod i annonsen. Han ville veta mer om herrgården. Han ville se den med egna ögon. Han ville kanske till och med köpa den. Han tänkte att det kunde vara en bra idé att flytta till ett nytt ställe, där han kunde få en ny start. Kanske kunde herrgården inspirera honom till att skriva igen. Kanske kunde herrgården bli hans räddning. En röst svarade i andra änden av luren. Det var en kvinna som presenterade sig som Anna Svensson, en mäklare som hade hand om försäljningen av herrgården. Hon lät glad och trevlig, och hon berättade mer om herrgården. Hon sa att den hade tillhört en avlägsen släkting till henne, som hade gått bort för några månader sedan. Hon sa att släktingen hade varit en gammal man som hade bott ensam i herrgården i många år, ingen av hans söner hade velat ta över herrgården. Hon sa att han hade försökt att hitta någon som ville ta över herrgården, men att ingen hade visat något intresse. Hon sa att han var tvungen att sälja herrgården, eftersom han var döende. Hon sa att han var villig att sänka priset ytterligare, om Erik var seriös och kunde betala kontant. Erik lyssnade på henne med stort intresse. Han frågade henne var herrgården låg, och hon sa att den låg i en liten by i Jämtland, ungefär 50 mil från Stockholm. Hon sa att det var en vacker och lugn plats, omgiven av skogar och sjöar. Hon sa att herrgården hade en stor tomt, som sträckte sig ända ner till vattnet. Hon sa att herrgården var i gott skick, men att den behövde lite renovering och modernisering. Hon sa att herrgården hade el, vatten, avlopp och telefon, men att den inte hade någon centralvärme. Hon sa att herrgården var full av gamla möbler, böcker, tavlor och andra saker som hade tillhört den gamla herrn som hade varit friherre Gustaf von Rosenblad. Mäklaren sa att Erik kunde få allt som fanns i herrgården, om han ville. Erik kände hur hans hjärta bultade. Han kände att han hade hittat något speciellt. Han kände att herrgården var menad för honom. Han sa till Anna att han var intresserad av att köpa herrgården, och att han kunde betala kontant. Han sa att han hade sparat en del pengar från sina bokförsäljningar, och att han kunde ta ut dem från banken. Han sa att han kunde åka upp till Jämtland redan nästa dag, och träffa henne för att skriva kontraktet. Han sa att han inte behövde se herrgården innan han köpte den, han litade på hennes beskrivning. Anna lät förvånad och glad. Hon sa att hon var glad att Erik ville köpa herrgården, och att hon skulle vänta på honom i byn. Hon sa att hon skulle skicka honom adressen och vägbeskrivningen till herrgården, och att hon skulle ordna med alla papper och nycklar. Hon sa att hon hoppades att Erik skulle trivas i herrgården, och att hon var säker på att han hade gjort ett bra val. Erik tackade henne och la på. Han kände sig upprymd och nervös. Han kunde inte tro att han hade bestämt sig för att köpa en herrgård på landet, utan att ens ha sett den. Han visste att det var ett stort och impulsivt beslut, men han kände att det var rätt. Han kände att herrgården kunde förändra hans liv. Han kände att herrgården kunde vara början på ett nytt kapitel. Han packade sin väska med det nödvändigaste, och tog sin bilnyckel. Han lämnade sin lägenhet i Stockholm, och körde mot Norrland. Han var på väg till sitt nya hem, till sin nya framtid, till sitt nya äventyr. Själva färden upp till Norrland var ganska odramatisk. Det hände inte speciellt mycket. Erik körde sin fina Mercedes-Benz 600 från 1965. Han körde bilen strax bakom den stora flyttbilen som innehöll hans ägodelar. Det hade börjat skymma ute när bilen svängde in genom grinden till Eriks nya gods. Han satt i bilen och bara myste. Han trodde att här ute så skulle han kunna komma över sin skrivkramp. Vid entrén så möttes han av mäklaren som låste upp och gav nycklarna till Erik. Väl inne sen så fick han se en enorm hall. Framför honom såg han upp till andra våningen. En stor vacker gyllene trappa ledde upp till vången ovanför. Längst sidorna av rummet såg han balustrader som höll uppe golvet som gick längst hallens övre våning. I taket hängde en vacker kristallkrona. Längst väggarna på båda våningarna. Såg han dörrar som ledde till olika rum. Erik kunde knappt smälta det han såg framför sig. Han klev upp för trappan till övervåningen och mäklaren visade honom var kontoret låg. Det stod ett vackert skrivbord vid fönstret med en hög länstol och en fotogenlampa. Längst ena väggen såg han en bokhylla full med olika volymer. Under tiden som flyttgubbarna bar in hans tillhörigheter så började han att gå igenom de olika böckerna. Snart hade han hittat en serie av dagböcker som var skrivna av friherre Gustaf von Rosenblad som var husets tidigare ägare. Hans nyfikenhet var väckt och funderade starkt över vad för hemligheter dessa dagböcker kunde innehålla.