Skönheten & Hans Odjur

Assistenten

Jag hade just skickat iväg sms'et till min pappa när dörren till mitt rum flyger upp och klock-killen traskar in med ett sexpack öl och ett stort leende.

"Välkommen till familjen Lillen!"

Han kastade en burk mot mig och jag fångade den i luften.

"Tack?"

"Va inte orolig, du kommer snart in i det."

"In i vad exakt? Vad är det ni gör?"

Clock tuggade sig i läppen innan han öppnade en ölburk och klunkade i sig halva.

"Inte min sak att berätta."

"Allright." Mumlade jag "men vem är han? Jag menar jag vet inte ens vad han heter."

"Anthony. Men ingen kallar honom det."

"Nej, jag har märkt det."

Clock skrattade till "Lu-Lu fjantar sig med den där min herre skiten, jag kallar han bossen. De flesta säger något liknande, men du kommer nog på något." Han tystnade medans han klunkade i sig resten av burken "Förresten är du inbjuden till middan." 

"Ah, okey. Äter alla tillsammans?" 

Det slog mig att jag aldrig sett någon mer i slottet än de tre och jag hade ingen aning om vilka alla andra var. 

"Vid högtidliga tillfällen, typ som idag när vår familj vuxit." Han blinkade åt mig och flinade innan han gick tillbaka mot dörren med famnen full av öl. 

"Säg till om du behöver nåt lillen."

Lillen? Hans smeknamn irriterade mig, jag var kanske yngre, men knappast liten i hans jämförelse. 

"Hey tick tack, hur gammal är du?"

Han vände sig roat om och fuktade läpparna med tungan. "Äldre än dig."

Något bättre svar än så fick jag inte, för han lämnade mig lika snabbt som han kommit. 

Middagen var helt klart annorlunda. 

Än så länge var vi bara tre runt bordet. Clock var redan full och satt med fötterna på duken och pratade en massa skit, Lumiere suckade irriterat åt allt han sa och det slog mig att de båda påminde mig om två komiska karaktärer jag sett i en film nån gång. Dock visste jag att de här två var livsfarliga innerst inne. 

Men båda tystnade så fort Anthony klev innanför dörren. 

Fötterna gled ner ifrån bordet, ryggarna blev raka och de gav honom deras fulla uppmärksamhet.

Maten serverades i tysthet av en äldre kvinna och en ung pojke som vid närmare inspektion måste vara hennes son. Jag vågade inte fråga utan satt helt still och stirrade ner på mina händer som låg knäppta i knät.

När maten var serverad började alla äta och jag började sakta skära i den blodiga steken som låg på min tallrik. Tydligen gillade man köttet lätt stekt på det här stället. 

Jag började precis slappna av när hans röst ekade ut över bordet.

"Lumiere, pojken behöver nya kläder."

Jag sneglade ner på det vita skitiga linnet jag hade på mig och de slitna jeansen som jag haft sen jag kom dit.

"Jag ordnar det, herre."

"Bra."

"Vem ska lära upp han, boss? Vilken grupp ska han tillhöra?"

Anthony sneglade bort på Clocksworth innan han tog en ny tugga av maten och svalde innan han svarade. "Ingen."

"Ingen?" Upprepade dom båda.

"Han skall bli min assistent."

Allas blickar riktades mot mig och jag förstod att det var något stort. 

Lumiere osade av avundsjuka och ilska medans Clocksworth såg näst intill skräckslagen ut, som om han gett mig en dödsdom. 

Jag visste inte vad jag skulle göra eller säga men ryckte upp mig ur min tafatthet och böjde respektfullt på huvudet.

"Tack Monsieur, det är en ära."

Anthonys leende fick blodet att isas i mina ådror och än en gång kände jag tvivlen bubbla upp, va fan hade jag gett mig in i?