Arbetsrummet
907 Words
"Wow killen, du ser stilig ut."
Jag såg generat ner i golvet när Clocksworth kom gåendes emot mig.
"Säga vad man vill om Lu men kläder har han koll på." Flinade han och gav mig en blink.
"Äh, lägg av. Det är bara en vanlig skjorta och-.."
"Hah! Någon klarar visst inte av komplimanger." Hans charmiga och jävligt smittsamma leende blev ännu större och jag himlade med ögonen i nån desperat reaktion som förhoppningsvis skulle få honom att sluta.
"Kan du visa mig vart jag ska?"
"Första dan?"
Jag nickade och stoppade nervöst händerna i fickorna på finbyxorna jag hade på mig.
"Längst ner till höger ligger hans arbetsrum."
Jag nickade åt Clock och började gå neråt
korridoren.
"Hey Bel, vänta."
Jag kände hur han tog tag i min handled och jag vände mig mot honom med frågande blick, förvånat stod jag kvar när han lutade sig så nära mitt öra han kunde.
"Jag vet inte varför han plötsligt vill ha en ny assistent" började han viska och hans andedräkt kändes het mot min hud. "Jag hade hoppats att du skulle hamna i min grupp, jag bad honom faktiskt om det, men han har visst egna planer för dig."
"Vad försöker du säga?" Mumlade jag lågt och stelnade till när hans mun närmade sig min hals och jag kände läpparna nudda min hud.
"Var försiktig bara lillen, var på din vakt."
"Var det allt?"
Han såg upp på mig och drog sin tumme längs min käke tills han stannade vid min haka. Hans blick såg.. hungrig ut? Men så skakade han på huvudet och flinade sitt vanliga sneda leende innan han vände sig om och gick.
Jag blir fan inte klok på det här stället, tänkte jag med en suck innan jag stålsatte mig och knackade på dörren till kontoret.
"Kom in." Hans röst lät hård och känslolös som vanligt och jag klev in med spelat självförtroende.
"God morgon Monsieur."
Försiktigt såg jag mig om i rummet, det var sparsamt inrett med ett stort svart skrivbord, en fåtölj i mörklila sammet och ett par bokhyllor fyllda med böcker och pappersbuntar. Inga personliga tillhörigheter, inga tavlor eller något som kunde spegla hans person. Det enda som stack ut var den enorma guldkandelabern som hängde ifrån taket.
"God morgon Belmont."
"Vill ni att jag drar undan gardinerna Monsieur?
Jag sneglade bort mot de tjocka tygerna som täckte de enorma fönsterna och hindrade det minsta solljus att komma in. Här som i alla andra delar av slottet.
"Ja tack, sedan vill jag att du slår dig ner vid ditt bord och skickar iväg några Mail åt mig."
"Absolut Monsieur."
Jag tittade bort mot ett hörn där det stod ett mycket mindre skrivbord utrustat med en macbook, en iPhone och diverse pennor och anteckningsböcker.
Efter att jag dragit undan gardinerna slog jag mig ner på min plats och startade datorn.
"Du kan stava antar jag."
Anthonys leende var kyligt som vanligt och jag undrade hur jag någonsin skulle kunna vänja mig vid hans närvaro.
"Ja, Monsieur. Jag hade bra betyg i franska."
"Bra."
Datorn var helt ny och det tog ett tag innan alla program hade laddats upp och nya lösenord hade valts. Undertiden blev jag kallsvettig av stress och oro över att han skulle tappa tålamodet.
Men när jag sneglade på honom så verkade han oberörd.
"Mobilen är din. Numret lämnar du aldrig ut till någon utanför familjen."
"Jag förstår Monsieur."
"Belmont?"
"Ja Monsieur?"
"Vilka är din familj?"
"Ni Monsieur , Lumiere och Clocksworth."
Han nickade, nöjd med mitt svar innan han slog sig ner i sin stol och tände en cigarr.
"Är datorn redo?"
"Ja Monsieur, vad jag ska skriva?"
Han pekade på en bunt med papper som låg på mitt bord. Jag tog upp anteckningarna och började läsa igenom dem innan jag öppnade upp mail appen och började renskriva. Det var diverse hotelser, fakturor, offerter, försäkringsbrev och information om kommande affärsuppgörelser.
Det tog mig hela förmiddagen och när jag äntligen var klar hade jag ofrivilligt fått en enorm inblick i vad det var som Anthony faktiskt höll på med. Han var en kunnig affärsman som sysslade med import och handel från andra länder. Han ägde även ett säkerhetbolag och diverse butiker. Förvånat läste jag att Clocksworth var chef över vaktbolaget och Lumiere var vice vd i handels företagen. De hade båda höga positioner och jag förstod att de tre måste betyda mer för varandra än de visade.
Jag läste igenom kontrakt och oöppnade mail resten av dagen tills det kändes som att huvudet skulle sprängas när jag äntligen kunde sträcka på mig och reste mig ur stolen för att gå fram till min chef.
"Ursäkta, men jag behöver er underskrift på de här kontrakten Monsieur."
Anthony sträckte fram handen och tog emot pappersbunten som jag räckte över, han bläddrade igenom bunten och nickade.
"Du kan gå."
"Tack monsieur" jag tvekade en stund innan jag vände mig mot honom. "Jag vill bara tacka er, för att ni ser potentialen i mig och låter mig arbeta för er."
Anthony log ett snett leende så att ena ögonbrynet reste sig högre än det andra.
"Smicker leder ingen vart Belmont."
"Ni har riskerat mycket när ni visade mig alla papper och kontrakt."
Han skrattade högt "knappast, du är naiv pojk om du tror att det finns minsta chans att du skulle kunna lämna slottet med viktig information om mina företag."
"Nej, såklart inte."
Jag såg ner i golvet med brännande ånger, jag skulle aldrig ha sagt något. Va fan trodde jag, att han skulle bli glad?
"Du har glömt en sak Belmont."
"Nej Monsieur, jag har inte glömt." Jag såg upp i det bleka ansiktet och mötte hans blick stadigt "Du äger mig nu."
- Writer
