Lektionen
818 Words
Dörren stod öppen så jag klev rakt in i det ljusa rummet. Förvånat såg jag mig omkring. De stora fönsterna var vidöppna och dagsljuset strålade in i arbetsrummet. Det var helt inrett i vitt och guld, en total motsats till alla andra ställen i det dunkla mörka slottet.
"Hey, ursäkta om jag stör Lu."
"Vad vill du?" Frågade han torrt.
"Jag har några papper som du behöver skriva under."
Lumiere sträckte fram handen utan att se upp från skärmen, så jag gav honom bunten och väntade tålmodigt medans han skummade igenom dem innan han skrev under med sin signatur.
Jag fick tillbaka papperna och han tittade på mig med frågande blick när jag stod kvar.
"Var det nåt mer?"
"Vår .. Ehm.. herre? Vill att du går igenom sånt jag behöver veta om företaget."
Han suckade tungt och nickade.
"Sitt."
Jag slog mig ner mitt emot honom och väntade.
"Du vet hur Anthony kallar oss för familjen?" började han och jag nickade och väntade på att han skulle förklara vidare.
"Frankrike är indelat i fem olika territorium." Han tog upp en till synes gammal karta och la ut den över skrivbordet "Norr, söder, öst, väst.. och Paris. Anthonys familj har styrt Norra Frankrike under århundraden."
"Styrt? Du menar..?"
"Han är en av fem prinsar."
Jag gnuggade min panna, vad jag visste så hade vi en president och hade aldrig hört talas om några prinsar.
"Så dom är släkt?"
"Nej, inte alla."
"Och vad styr dom över egentligen? Jag har aldrig hört talas om dom förut?"
Lumiere skrattade till "Du har fortfarande inte förstått vilka vi är?" Han lutade sig fram över skrivbordet och log brett "VAD vi är?"
Jag fingrade lite nervöst på min skjortärm och ryckte på axlarna. "Känns inte som nåt som angår mig."
Lu skrattade högt "Smart, men ju mer du vet desto lättare blir det att förstå hur saker och ting fungerar."
"Är dom konkurrenter? Prinsarna?"
Lu suckade och lutade sig tillbaka i stolen igen "Vissa, klanen som styr Paris anser sig mäktigare än oss lantisar."
"Men de.. slåss inte mot varandra?"
Han skakade på huvudet "inte på länge."
"Men Clocksworths grupp? Säkerhetsbolaget det känns som att de gör mer än bara vaktar lokaler och lager."
Lomiere ryckte på axlarna "Det vet jag inget om, du får helt enkelt fråga honom."
Jag visste att han undanhöll saker från mig men jag bestämde mig för att inte säga något mer.
Dock fanns det en annan sak som jag tänkt på men var obekväm med att fråga.
Lumiere suckade åt mig "Antingen frågar du eller så låter du mig vara ifred."
"Mitt jobb, vem gjorde allt det här innan mig?"
"Du tittar på honom"
"Så varför gav han det till mig?"
"Jag misstänker att vår prins ville avlasta mig nu när företaget expanderar."
"Det måste kännas skönt ändå? Det är rätt mycke pappersarbete."
Han sneglade på mig med de ljusa ögonen. "Hur känns det att arbeta så nära honom?"
Jag drog en hand genom håret och skrattade till nervöst. "Ehm.. jo han är ju rätt skrämmande."
Lu log slugt "du skulle bara veta."
"Nej, helst inte." Flinade jag och fingrade vidare på mina kläder "Du Lu, det är ju inte som att jag ville ta ditt jobb ifrån dig." Mumlade jag "hade jag fått välja hade jag hellre varit med i säkerhetsgruppen."
"Jag vet." Muttrade han syrligt "men vår herre har andra planer för dig, vi får acceptera hans val."
"Varför får jag en känsla av att det är nånting dåligt." Mumlade jag lite skämtsamt.
Lu lutade sig bak i stolen och synade mig "Det var knappast någon slump att du lyckades hitta slottet helt plötsligt. Du förstår det va? Att allt det här ingår i en plan som han slipat på under en längre tid."
"Vad menar du?"
"Han visste precis vem du är och vart du skulle vara."
Jag stirrade storögt på honom "Ärligt talat Lu, jag vill inte veta mer."
Han lutade hakan mot handen vars armbåge vilade på det stoppade armstödet. "Som du vill"
Fan vilken soppa, mitt liv började likna en dålig rysare, suckade jag inombords och skulle just resa mig ur stolen när jag insåg att det fanns fler saker jag behövde veta.
"Förresten, det är en till last är påväg till slottet, märkt B." Började jag tveksamt "är det nåt du känner till?"
"Det är en special leverans med mat."
"Okej, så mer mat alltså."
"Det är ett stort slott och vi är många som arbetar här."
"Absolut."
Jag ställde mig upp för att gå när han suckade "varför undrade du?"
"Jag visste inte vilken mapp jag skulle lägga den i bara, vanligtvis får jag listor där det står vad lasten innehåller. Men om du säger att det är mat så har jag fått svar på min fråga."
"Vi får en B last var tredje månad."
"Okej, då lägger jag in det i kalendern."
Lumiere granskade mig där jag stod och fyllde i min digitala kalender på mobilen.
"Säkert att du inte vill veta mer?"
Jag kramade bunten med papper och bet mig i underläppen "En annan dag."
Lumiere log och nickade "du vet vart jag finns."
Men jag visste att vissa frågor skulle jag aldrig fråga, dom var bättre att ignorera.
- Writer
