Whiskey
810 Words
"Vi har ett problem"
Clocksworth tittar upp på mig när jag kliver ut på terassen där han sitter och röker med fötterna uppe på räcket och en whiskeyflaska på marken bredvid sig.
"Är du säker på att jag är en del av problemet?" Flina han "för om jag inte är det så vill ja fan inte bli inblandad."
Jag himlade med ögonen och tog upp flaskan för att ta en klunk "Nån stjäl från oss."
Sakta sänkte han ner fötterna på stenplattorna och satte sig framåtböjd med armbågarna vilandes mot knäna.
"Har du bevis?" Hans röst lät mörk och allvarlig för en gångs skull och han såg upp på mig med bekymrade ögon och en rynka mellan ögonbrynen.
Jag nickade innan jag drog fram bunten med papper och visade alla rödmarkerade rader. "Dom här lådorna kom aldrig fram."
"Helvete." Muttrade han och kliade sig i skallen. "Vet han om det?"
"Inte än."
Clock nickade "Låt mig kolla upp det först, säg inget innan vi har mer detaljer."
"Visst."
"Du vill inte bekymra honom med småsaker."
Jag la tillbaka papperna i kavajfickan och tog en till klunk ur flaskan innan jag gav tillbaka den.
"Går det bra annars?"
"Det är okej, mycket att lära sig."
"Mmm, att jobba för mig hade varit enklare."
"Vad gör din grupp egentligen?"
"Vaktar lokaler, driver in pengar, kollar upp folk så dom gör vad dom ska... torterar nån jävel då och då."
Jag satte whiskeyn i halsen och hostade så jag trodde jag skulle spy. Cloksworth gapskrattade och dunkade mig glatt i ryggen.
"Fan va du e klen lillen."
Mina ögon tårades och halsen brände som fan så allt jag kunde göra var att ge honom en förebrående blick.
"Vi kan ändra på det vet du." Fortsatte han och såg illmarig ut.
"Vad menar du?"
"Om du vill va en av oss på riktigt."
Jag rös till "Lägg av, fan jag vill inte veta." muttrade jag och gick och satte mig på stenräcket.
Han studerade mig noga "Du har knappt rört dig i slottet än."
"Nej."
"Är du rädd?"
Jag vände mig så jag kunde blicka ut över trädgården för att dölja färgen som blossade upp i ansiktet "som fan."
Han skrockade när han ställde sig upp och gjorde mig sällskap vid räcket.
"Jag kan ge dig en rundtur."
Sakta vände jag mig så benen dinglade inåt och han ställde sig lojt framför mig med sina händer på var sin sida om mig.
"Ingen kommer röra dig, det vet du."
"Det är inte det jag är rädd för." jag mumlade tyst och klarade inte av att möta hans blick som stirrade intensivt på mig så nära mitt ansikte.
Hans tungspets rörde sig sakta över överläppen när han tog tag i min haka och vinklade mitt huvud uppåt.
"Titta på mig."
Jag gjorde motvilligt som han sa och jag såg förändringen i hans ögon igen, en brinnande längtan och hunger fanns där inne.
"Jag vet att ni är.. annorlunda." jag stirrade djupt in i hans ögon och plötsligt kändes det som att tiden stannade. Något hos honom fick mig att glömma allt, det enda jag kunde tänka på vad färgen och mönstren och-... så skakade han på huvudet och drog undan blicken.
"Sorry lillen, en dålig vana jag har." Flinade han och tände en ny cigarr.
"Va?" Jag gnuggade tinningarna och skakade på huvudet. "Va fan Tick, va fan var det där?!"
"Jag vet, förlåt man ska inte leka med maten." Han blinkade åt mig med ena ögat och skrattade till.
Jag slöt ögonen och suckade tungt innan jag gömde ansiktet i händerna. "Maten...B leveransen.. B som i ... FAN!"
"Och där trilla poletten ner." Han tog ett långt bloss på cigarren och studerade min reaktion med ett roat leende.
"Vampyrer... ett stort jävla slott fullt av vampyrer." Viskade jag med en suck.
"Det är inte så farligt som det låter" flinade han och dunkade flaskan i bröstet på mig "ta resten, du ser ut att behöva de."
Jag ställde undan flaskan och drog fingrarna längs hårbotten och blundade.
"Bor det fler människor här?"
"Nej."
"Bara jag?"
"Bara du."
"Toppen." Muttrade jag ironiskt.
Clock sträckte ut en hand och drog fingrarna genom mitt hår, när jag hade det utsläppet så räckte det ända ner till midjan på mig.
"Du är redan en av oss, men en dag kommer han att be dig att gå över på riktigt."
Orden fick mitt hjärta att dunka hårt i bröstet.
Jag började kallsvettas och kände mig svimfärdig av alla frågor som snurrade runt i huvudet, men jag visste inte om jag ville veta svaren.
Inte än.
Så tog han tag i min hand och drog ner mig från räcket.
"Kom."
"Vart ska vi?"
"Du ser ut att behöva komma ut ur slottet ett tag."
"Ut? Vart då?"
Han ryckte på axlarna "Vi kan ju alltid spöa skiten ur Gaston igen?"
- Writer
