Skönheten & Hans Odjur

Klubben

"Du menade allvar."

"Självklart."

Mercedesen stannade på en välkänd gata en bit bort från klubben där Gaston och hans gäng brukade hänga.

"Clock du behöver inte.."

"Vaddå?" Han log sitt charmiga leende och tände cigarren "lyssna lillen det här är vad som kommer att hända." Han tog ett långt bloss innan han fortsatte "Jag har redan presenterat mig för honom en gång, men det var under mer privata förhållanden." Han skrattade till och klev ur bilen tätt följd av mig, hans ögon synade mig upp och ner innan han drog av mig kavajen, kastade in den i bilen, vek upp mina ärmar till armbågarna och knäppte upp några knappar vid kragen.

"Så, mycke bättre."

"Så vi går in och visar upp oss?"

"Nej."

"Nej?"

"Du får fan ta och tuffa till dig först!" Han smällde till mig i bakhuvudet så det rang i öronen "se grym ut! Eller oberörd i alla fall. Kall.. hård."

"Visst .. jag ska se kall ut." Muttrade jag till svar och fick en klapp på kinden.

"Duktig pojke."

Clocksworth tog upp en påse ur fickan och hällde ett gäng piller i handen som han slängde i sig innan han gick förbi ledet av köande människor och blev genast insläppt av vakterna.

"Han är med mig."

Vakten sneglade snabbt på mig och tog ett steg tillbaka för att släppa fram mig men undvek uppenbart att ta ögonkontakt med någon av oss.

Jag kände allas blickar och jag gjorde allt i min makt för att se oberörd ut när jag följde efter Clock in i klubben.

Musiken dånade, det var lördagskväll och stället var proppat med folk.

Han gick direkt mot baren där han beställde åt oss båda samtidigt som mina ögon scannade av klubben och fann honom direkt.

"Han sitter i VIP loungen."

Clock sneglade dit "Allright, kom."

Han tog flaskan med champagne i en hand och två glas i den andra och började gå mot upphöjningen där Gaston och de andra satt.

Människorna på dansgolvet gjorde plats åt oss när vi närmade oss och det var tydligt att alla visste vem Clock var.

Det förvånade mig, klubben låg i min hemstad och jag kände igen många av dem som dansade och satt vid baren. Hur hade han hunnit bli så omtalad på så kort tid? Eller, hade jag bara missat hans existens under alla år?

Tankarna snurrade runt, men jag tryckte bort dom när vi tillslut var framme vid loungen.

Kall.. hård, orden ekade i mitt huvud och jag satte på mig en osynlig mask för att se så oberörd ut som möjligt.

Clock gav Gaston ett illmarigt leende och gjorde en gest med huvudet att det var dags för dem att gå.

Gastons blick svepte över honom och sen bort till mig, hans ögon var känslolösa men jag visste att han var rädd. Annars hade han sagt något för länge sen.

Snabbt lämnade dom bordet och en diskplockare kom och städade bort alla skitiga glas innan vi slog oss ner. Clock hällde upp champagnen och räckte mig ett glas, log och höjde glaset i luften och skålade retsamt med Gaston som ställt sig längre bort i ett mörkt hörn och studerade oss.

Jag skrattade högt, aldrig i min vildaste fantasi hade jag sett mig själv ta hans plats vid VIP bordet. Adrenalinet pumpade i mig, alkoholen rusade genom kroppen och musiken vibrerade i hela mig.

Jag lutade mig tillbaka i soffan och la upp fötterna på bordet, jag kunde fan vänja mig vid det här.

Jag kände Clock's blickar och jag vred på huvudet och höjde ena ögonbrynet.

"Så det är hit jag måste dra med dig för att du ska slappna av."

Han såg nöjd ut när han flyttade sig närmare och hans mun var precis vid mitt öra.

"Ser du blickarna? Känner du doften av rädsla och avundsjuka?"

Jag blickade ut över dansgolvet och nickade. "Alla tjejer vill ha dig och killarna skulle göra vad som helst för att byt plats med mig."

"Det lillen, är makt." Flinade han tydligt oberörd.

Han fingrade på påsen i fickan och jag såg honom ta ännu fler tabletter.

Han märkte min frågande blick och suckade "Dom dämpar hungern."

"Hungern?"

"Mmm... det är som att kliva in i en het dansande jävla buffé." Flinade han och slickade sig om läpparna.

"Men..?"

"Men Anthony har regler."

"Vaddå för regler?"

"Vi äter aldrig ute." Flina han och halsade i sig champagnen.

Plötsligt kände jag mig instängd och illamående, bilder på Clocksworth som gick all in och dödade alla i klubben och tömde dem på blod flimrade förbi i mitt huvud.

Plus den höga musiken, stanken av svett, värmen och den tjocka luften i lokalen gjorde mig yr.

"Jag måste ut." Mumlade jag och gick bort mot terassen där jag visste att det fanns ett mindre dansgolv, men framförallt frisk luft.

Jag trängde mig igenom folkmassan, vid det här laget var alla så fulla att de inte märkte vem jag var och ingen gjorde plats åt mig längre.

Plötsligt rycker någon till i min arm och jag stannar tvärt.

"Bel?" Rösten var bekant och full av förvåning "jag trodde att du hade flyttat?"

Jag vänder mig om och ser ner på tjejen som fortfarande håller i mig.

"Susie, det var ett tag sen."

"Bel!" Hon kastade armarna om halsen på mig och kramade mig hårt. "Flera månader sen! Vart har du varit? Jag var SÅ orolig, men din pappa vägrade berätta vart du var. Han sa nåt om nytt jobb och.."

Jag ryckte på axlarna, va fan skulle jag säga? "Jo, jag är bara här och hälsar på."

"Så du åker tillbaka?"

"Mmmm, ikväll."

Susie studerade mig, hon och jag hade gått på gymnasiet ihop och hon hade blivit en av mina bästa vänner. En våg av dåligt samvete sköljde över mig och jag kände att jag behövde ge henne en förklaring.

"Jag vet inte vad jag ska säga, men du behöver inte vara orolig för mig Su."

"Jobbar du för honom?"

Hon nickade bort mot Clocksworth som satt kvar ensam i soffan där jag lämnat honom.

"Nej inte riktigt."

"Är han din nya pojkvän?"

"Nej, va fan Su... vi jobbar ihop."

Jag kände illamåendet krypa fram igen och jag såg bort mot dörröppningen till terassen.

"Jag måste gå"

"Lova att du hör av dig nån gång!"

Jag gav henne en lång kram innan jag stapplade iväg och mumlade "Jag kan inte lova någonting." så lågt att hon förmodligen inte hörde mig.

När jag kom ut så skingrades gruppen av dansande tjugoåringar och lämnade terassen tom åt mig, eller nästan tom i alla fall.

"Vem är hon?"

Jag lutade ryggen mot väggen och gömde ansiktet i händerna men visste att det var Clock som fått alla att gå.

"En kompis från skolan."

"En flickvän?"

"Nej, jag tänder inte på tjejer."

"Inte?"

Jag blundade fortfarande och höll handflatorna pressade mot tinningarna i ett desperat försök att få allt att sluta snurra.

Plötsligt känner jag ett par händer som rör sig sakta upp under min skjorta och över min mage.

"Så, vad tänder du på?"

Mina andetag blir snabbare och osäker på vad jag ska göra så låter jag fingrarna fläta i hop sig uppe på min skalle, men jag kan inte ignorera hans smekningar så tillslut öppnar jag ögonen för att se rakt in i hans hypnotiska blick.

"Du.. du får inte äta ute." Stammar jag och Clock skrattar till, rättar till min skjorta och lämnar mig ensam tryckt mot tegelväggen.