Skönheten & Hans Odjur

Lumiere

Rummet jag satt i var som taget ur nån gammal kostymfilm. 

Tjocka röda sammetsgardiner hängde ner från det höga taket och täckte de enorma fönstren som tog upp större delen av väggarna. Tapeterna hade stora snirkliga mönster, möblerna var luxuösa men gammaldags. Tavlorna hade tjocka guldramar och de föreställde olika män i kostymer, sånt som man oftast såg på museum. 

Golvet var täckt med tjocka mattor som överlappade varandra och det luktade gammalt, som på min farfars vind. 

Brasan lyfte dock upp stämningen och det kändes hemtrevligt på något underligt vis, den värmde skönt  och jag skulle just börja slappna av när den blonde mannen kom tillbaka med varmt te och bandage.

Jag drog in ett djupt andetag för att lugna mina nerver, men det hjälpte inte. Det var något hos killen som gjorde att håret reste sig i nacken på mig. 

Som om han visste hur jag kände bröt han isen genom att småprata lite.

"Vad heter du?"

"Belmont, men kalla mig Bel."

"Kalla mig Lu, kort för Lumiere." Svarade han kort med en syrlig underton.

Min blick gled över killen som satt framför mig och undersökte min ömma fotled. Hans hud var ovanligt blek, kroppen lång och slank men på något sätt kändes han ändå stark. Hans leende kändes onaturligt vänligt då de isblå ögonen synade mig  kallt. 

Jag rös när han drog av min strumpa och de långa smala fingrarna gled över min svullna hud. 

"Bor du här?"

"Ja."

"Konstigt, jag har gått i de här skogarna förut men jag har aldrig sett det här stället." mumlade jag.

"Mmmm , det var ju konstigt." svarade han med ett roat leende.

"Jobbar du här? Du sa att du hade en herre? Du menar din chef? Eller är du nån typ av butler?"

"Tsk, tsk.. så många frågor."

Jag ryckte på axlarna "Sorry, det är första gången jag är i ett slott."

Han trädde lätt tillbaka strumpan på min fot innan han höjde blicken "En stukning. Du kan vila här tills du mår bättre."

"Men, din herre?"

"Han är upptagen, bry dig inte om det. Jag ska meddela honom om din ankomst."

Jag sjönk djupare ner i stolen och tog en klunk av det värmande teet och försökte intala mig att slappna av.

Jag var nära vilopuls när någon plötsligt stormade in i rummet och svor så att jag hoppade högt i fåtöljen.

"Lu! Va fan håller du på med?!" Röt rösten och jag kände frustrationen ända bort till mig "Du vet att han hatar gäster och det är inte bara du som kommer få skit för det här!"

Den blonde mannen suckade uppgivet när han mötte blicken hos den andre killen. 

Jag försökte få en skymt av honom men det enda jag kunde se från min plats i fåtöljen var en stor tatuering av en gammaldags klocka på hans ena arm. 

"Ta det lugnt Clocksworth , jag vet vad jag gör."

Den tatuerade killen verkade inte nöjd med svaret utan drog iväg Lu till ett hörn där jag tydligt kunde se dem båda stå och diskutera. 

Han såg ut som Lu's totala motsats, bredaxlad och muskulös med mörkt lockigt halvlångt hår och solbränd hud och han var helt klart mer hetlevrad än Lumiere som lugnt stod och lyssnade med armarna korsade över bröstet, när den andre gestikulerade kraftigt och väste saker tillräckligt lågt så att jag inte skulle höra dem.

Jag suckade tungt och drog fingrarna genom mitt långa mörka hår, situationen var helt klart komplicerad. Men så mycket bättre än att bli torterad och använd som en muta för att pappa skulle skriva över sitt livsverk till Gaston.

Fan vilken jävla skit jag hamnat i!