Skönheten & Hans Odjur

Clocksworth

"Va fan Bel, vad är det med dig och böcker?"

Jag såg upp på Clock som kom insläntrande genom dörren till biblioteket.

"Jag gillar att läsa." konstaterade jag utan att göra nån stor grej av det.

Han tog upp en av alla dom gamla dammiga bundna pappren som låg i en hög framför mig "Grekiska Odysséer och tragedier." Han skrattade högt "Bossen kommer älska dig."

"Vill han träffa mig än?"

Clock suckade innan han kastade iväg boken så den landade uppslagen i ett hörn "Du fattar inte vad du ger dig in i."

Jag höjde på ögonbrynen och skakade på huvudet "Förmodligen inte, men jag är hellre här än där ute."

"Är du säker på det?" Flinade han med ett snett charmigt leende.

Jag skrattade till "Nej."

Han kliade sig tankspritt  i skallen och drog fingrarna genom håret. "Så vad flyr du ifrån?"

Jag ryckte på axlarna "det vanliga."

"Låt mig gissa... du har legat med nåns tjej och nu vill dom döda dig."

Jag skakade leende på huvudet "Värre."

"Men någon vill döda dig?"

"Förmodligen."

Clock reste sig sakta och sträckte slött på sig "då kanske du hör hemma här ändå."

"Vad menar du?"

"Vår ledare, han tar in killar som dig och ger dom ett hem."

"Killar som dig?"

Han flinade och slog ut med armarna "visst killar som oss."

"Och vad är priset?"

"Absolut lojalitet."

Jag rynkade på pannan, vad fan var det här för ställe? Deras boss, deras herre som Lu sa, var han nån typ av maffia snubbe? 

Mina tankar avbröts av hans synande blickar "Hur gammal är du Bel?"

"Nitton."

"Familj?"

"Bara farsan, jag jobbar i hans bilverkstad."

"Så varför är du jagad?"

"För att jag tog något från fel person."

Han hukade sig ner framför mig för att se mig rakt in i ögonen "Väljer du att stanna så tar vi hand om dina problem åt dig. Du kommer aldrig behöva vara rädd längre Lillen, din farsa kommer vara trygg."

Jag såg fundersamt in i de mörkbruna ögonen, pupillerna var onaturligt stora och jag misstänkte att han var hög på nåt.

"När får jag träffa han? Det har gått flera dagar."

"När han har tid."

Jag sneglade på hans tatuering "Du har en viss fetisch för klockor."

Han flinade igen och visade sina kritvita tänder "Jag kommer från en lång generation av urmakare, men ingen använder sånt längre. Allt är fan digitalt nu."

"Vart är du ifrån?"

Han kasta sig ner i en fåtölj och la fötterna i kors på en trave böcker. 

"Långt härifrån."

"Så din familj..."

"Är döda, jag är den sista ur ätten Clocksworth."

Ätten? Betydde det att han var någon sorts kunglighet? Tvivlande studerade jag honom där han halvlåg och slött scrollade på telefonen.

"Sååå.. har du ett förnamn?"

"Jupp."

"... men du vill vill bli kallad Clock..." konstaterade jag högt när han inte sa något mer. "Du förresten, har du en laddare? Jag vill bara messa farsan och säga att jag mår bra."

Clock slet blicken från skärmen och såg upp på mig "Inte mitt beslut."

Okej, så vem bossen än var så styrde han allt med järnhand. Så mycket insåg jag.

Så kröp den där obehags känslan fram i kroppen igen, borde jag lämna slottet? Gänget hade säkert stuckit vid det här laget. 

Jag kunde inte dra hem igen, men jag kunde sticka någon annanstans.

"Och din farsa då?"

"Va?"

Tänkte jag högt? Hur visste han annars vad jag grubblade på?"

"Du ser ut som en rädd hare som hamnat i strålkastarna sekunderna innan den blir överkörd."

"Och då drog du slutsatsen att jag ville sticka?"

"Mhm.. men du kan inte dra hem, där väntar dom på dig."

Jag suckade tungt. 

Han hade rätt.

Allt jag kunde göra nu var att vänta på att få träffa herren i huset och höra hans erbjudande. Det verkade inte som om jag hade något annat val.